Alltså... ibland så händer saker vid exakt rätt tillfälle. Jag har varit lite låg ett tag och kännt nån slags besvikelse över att Evald aldrig kommer kunna bli den "perfekta träning&tävlingshunden" jag sökte och en hopplöshet över alla hans vardagsbekymmer (stress/osäkerhet) som hindrar oss från så mycket.

Idag la jag ett ovanligt långt spår med en blötmatsburk som slut. Vi brukar  ju mest viltspåra och jag väntade mig inget bra resultat när jag upptäckte rådjursspår som korsade "mitt" spår. Sååååååå fel jag hade! Evald spårade perfekt utan ett endaste litet fel från början till slut   Tror aldrig att han spårat så bra någonsin faktiskt. Perfekt attityd, koncentration och fart! 

När jag sedan selat av och skulle gå hem så gick vi över några  åkrar och mitt på den tredje åkern stod det ett rådjur ca 40 m ifrån. Jag hann tänka typ "Hejdå Vallde, ses sen då!.." Självklart stack han efter när rådjuret sprang in i skogen. Jag kallade glatt & högljutt på honom och började skutta hemåt utan några större förhoppningar, men i ögonvrån ser jag hur Evald efter bara några få meter avbryter jakten och börjar springa mot mig istället! wohooooooo   

Alltså denna händelse följt av det perfekta spåret blev lite för mycket, haha. Kände nästan hur tårarna kom av lycka    Fasen vad nördigt, men jag tror att många av er vet precis vilken känsla jag menar.  När allt bara stämmer. 

Bild från lydnadsträningen på HHU igår:

Ha det fint! Kramisar från Linda & Evald